Hollola medeltida gråstenskyrka

Hollola kyrka är öppen för allmänheten somartid 2.5.-31.8. från måndag till fredag kl 10-18 samt vintertid  på söndagar efter gudstjänsten kl 11-16. Läge: Rantatie 917, Hollola kyrkoby.

Hollola kyrka

Virtual/panoramic tour

KYRKANS BYGGNATION

Hollola kyrka är helgad åt Den Heliga Maria och är en av Fin­lands 86 medeltida gråstenskyr­kor.  Enligt den nyaste un­der­sökningen har gråstenskyrkan, som byggdes efter trä­kyr­korna, fått sin nuvarande form under åren 1495-1510 – sak­ristian ca 1495, kyrksalen 1500 och va­penhuset efter 1505. Kyr­kan hör till den i Finland tredje generatio­nens gråstenskyrkor som bygg­des under åren 1480-1560. Till samma gene­ration hör kyrkor med liknande konstruktio­nella särdrag i Sa­volax, Tavast­land, Satakunda, Karelen och Öster­botten. Hol­lola kyrka är Finlands tredje största medeltida för­samlings­kyrka och den äldsta offentliga byggnaden i Päijät-Häme.

Den bastanta gråstenskyrkan som byggdes i moderkommu­nen Stor-Hollola där vattenleden Päijänne-Vesijärvi-Borgå å och den övre Viborgsvägen korsades fanns, ur trafiksynpunkt sett, på en central plats. Det branta spåntaket, de rikt dekore­rade gavlarna, de stora hörnstenarna som är utmärkande för kyrkor i Tavastland och de starka gråstensväggarna ger en bild utåt av styrka och trygghet, som vandringsmannen kunde hitta vid utomhusaltaret i en nisch i den södra väggen eller vid altaret i vapenhuset. Runtom vapenhusets altarnisch finns en bild av Kristus sittande på domedagens regnbåge och den berättar om dom och nåd. Änglarna och djävlarna påminner den stackars lilla människan om hur viktigt det är att hålla sig till den smala vägen.

ARV FRÅN MEDELTIDEN

Ännu idag möter kyrkobesökaren andra minnen från den ka­tolska byggeran: fyra pelare delar kyrkan i två delar (skepp) och stjärnvalvens östligaste bågar har dekorerats med mål­ningar som visar var huvudaltaret fanns under den katolska tiden. De invigningskors som målats på kyrkans väggar, nu 11 till antalet, berättar om kyrkans invigning och att kyrkan grundar sig på de 12 apostlarnas läror. Ovanför dörren till sakristian finns delar av en bild där två änglar bär ett välsignat förvaringskärl för oblater (monstrans) för att påminna om att Kristus verkliga närvaro under nattvarden och på denna he­liga plats. Kyrkans äldsta föremål, invid den östligaste pela­ren, dopfunten tillverkad av den s.k. Mästaren från Vemo är från slutet av 1300-talet och påminner oss om ett av kyrkans sakrament, dopet.

Under medeltiden var kyrkan försedd med ståtliga trästatyer. Av dem finns ännu 24 kvar, men deras helgonskåp har med tiden försvunnit. Till exempel kyrkans skyddshelgon, Den He­liga Maria, har utgjort den centrala figuren i ett altarskåp, där hon omgavs av åtta mindre statyer, numera enskilt pla­cerade på olika ställen i kyrkan. Det nuvarande alta­rets framsida (antemen­sale) med samma motiv i mitten som på mål­ningen ovanför dörren till sakristian ger oss en bild av den de­korativa medeltida träinred­ningen. Kyrkans dör­rar är vackra produkter av medel­tida träsnideri- och smides­konst. Särskilt den dörr som leder från vapen­huset till kyrksalen och som man har tolkat föreställa Hubertus­jakten, har väckt stor beundran.

DEN NYA TIDENS FÖRÄNDRINGAR

Den katolska tiden blev kort, då man 1527 i Sverige under Gustav Vasas regeringstid beslöt att övergå till den ”rena” lä­ran och vid seklets slut var den lutherska kyrkan officiellt god­känd som statsreligion. Reformerna i enlighet med reforma­tionens principer omformade kyrkans utseende på 1600-talet: den ståtliga predikstolen, byggd av snickaren Nils Bengtsson från Åbo, placerades till en början vid den södra väggen, ovanför altarbordet som flyttades till den östra väggen place­rades en donerad altartavla, målad enligt den tyska konstnä­ren Christoph Schwarz’ originalmålning och i kyrksalen mon­terades bänkar för församlingsmedlemmarna. De vapen som tillverkades för Diedrich von Essens begravning utgör ännu dekorationer i kyrkan. Kyrkans takkonstruktion är inte original. På grund av ett blixtnedslag 1642 brann takets träkonstruktio­ner.

NUTIDENS FENOMEN

Kyrkans nutida utseende är ett resultat av forskningsarbetet på 1930-talet och den restaureringsplan som professor Ca­rolus Lindberg utarbetade och som sedan förverkligades.

Glasmålningarna på var sida av altaret är gjorda av Lennart Seger­stråle 1929.

Orgeln med 33 stämmor planera­des och byggdes av Urkuraken­tamo Martti Porthan Oy och stod färdig 1994.

Under åren 2004-2006 genomför­des ett restaureringsprojekt i Hol­lola kyrka som finansierades av för­samlingen, Europeiska Unionen och Södra Finlands länsstyrelse. Då rengjordes kyrkans och vapen­husets inre väggar. Dessutom kon­serverades all medeltida statyer. I en vitrin i den bakre delen av kyr­kan förevisas församlingens gamla kyrkliga föremål.

Klockstapeln byggdes 1829-1831 enligt ritningar av C.L. Engel. I klockstapelns nedre våning finns ett kylrum för av­lidna och ett rum för anhöriga.

Hollola kyrka är församlingens huvudkyrka där man förrättar nattvardsgudstjänst varje helgdag. Dessutom är den populär som vigselkyrka och fungerar också som plats för jordfäst­ningar, eftersom församlingen inte har ett separat begrav­ningskapell.

En geografiskt spridd församling med 20 000 medlemmar be­höver verksamhetspunkter på olika håll inom området. Hollola församling har en annan kyrka i anslutning till församlings­centret i Salpakangas kommuncentrum. Den tredje kyrkan finns på andra sidan Vesijärvi i Vesikansa. I Hämeenkoski, som från och med början av 2007 blev en kapellförsamling under Hollola finns också en kyrka samt ruinerna av den i slutet av medeltiden byggda kyrkan, helgad åt S:t Lars.